Att förutse ett terrorattentat

Det är omöjligt att inte förfäras av Hassan Zubiers beskrivning av terrordådet i Åbo. Beskrivning av det råa och besinningslösa våldet får vem som helst att önska att man innerligt slipper uppleva något liknande.

Attentatsmannen med kniv attackerar dessutom helt på måfå, vem som helst kan vara nästa offer. Och snabbt går det.

Hassan bredvid den kvinna han försökte rädda livet på, men som blev offer för terrorismen.

Men hur ska man förbereda sig på ett eventuellt terrorattentat? Går det ens, eller hur ska man förhålla sig till att det kan ske i ens närhet?

Jag träffade Alexander Tilly som egenskap av psykolog reder ut flera frågetecken.

Att förbereda sig på det värsta

Det är ingen vidare bra idé att gå runt och misstänka att ett terrorattentat snart kommer äga rum.

”Man kan inte gå och vara beredd på det värsta hela tiden. Det är förknippat med en fysiologisk anspänning som är ohälsosam, i form av förhöjda stressvärden som även kan leda till att man tappar sitt periferiseende” säger psykologen Alexander Tilly i avsnitt 5 som handlar om terrorattentatet i Åbo.

Alexander Tilly, legitimerad psykolog specialiserad på konflikter, hot och våld.

Medveten om avvikelser

Däremot kan det enligt Tilly vara en god idé att träna sin medvetenhet och vakenhet för att snabbare upptäcka avvikelser.  Det kan till exempel handla om att bli uppmärksam på hur medpassagerare på bussen eller på andra offentliga platser agerar för att förstå när ett beteende avviker.

Det som också ökar sannolikheten att klara sig är att ta reda på var nödutgångar finns och om möjligt se till att ha närhet till dem under exempelvis  konsert eller biobesök. Men det finns som sagt ingen anledning att stressa upp sig i onödan.

Hålla rädslan i schack

Personligen har jag under de senare åren blivit allt mer medveten om att galningar kan finnas överallt. Jag har också blivit medveten om att de centrala delarna i en huvudstad är mumma för den som vill begå en terrorhandling.

För min egen del blev jag rejält skrämd av terrordådet i Paris. Det hände under en period när jag inte mådde så bra och var väldigt stressad. Mina stressnivåer var alltså redan förhöjda och skräcken för terror blev väldigt påtaglig.

Numera har jag ett mer sunt förhållande. Jag är mer försiktig. Till exempel kollar jag alltid av tunnelbanan före jag kliver på. I allt större utsträckning promenerar jag när det är rusningstrafik för att slippa åka kommunalt. Efter dådet på Drottninggatan är jag mer eftertänksam när jag gör utflykter med mina barn.  Osv. Osv.

Det är ju ytterst oklart om min försiktighet kommer hjälpa. Det är ju helt klart så att terrordåd är helt oberäkneliga och det går väldigt väldigt fort när det sker.

Jag håller verkligen med Tilly om att det handlar om att ha känslorna i schack och inte oroa sig för mycket. Det tar energi. Och galningarna i världen är trots allt i minoritet,  sannolikheten att något skulle hände är liten.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: